Urin sediment

Urinsedimentundersökning avser undersökning av sedimentet (bildade komponenter i urinen) av urinen efter centrifugering med mikroskop, som inte kan ersättas av en torrkemisk urinanalysator. Urinsedimentundersökning är mycket viktig för diagnos av urinvägssjukdomar. Frågor som behöver uppmärksammas: Mikroskopisk undersökning bör utföras snabbt efter urinuppsamling, annars kommer den att placeras för länge och om det är hypoton urin kan hemolys uppstå; om det är hyperton urin kan den vara uttorkad och ändra formen på röda blodkroppar, om det är alkaliskt Urin kan störa blodkroppssammansättningen och gipsningar, vilket påverkar testets noggrannhet. Grundläggande information Specialitetsklassificering: Urinundersökningsklassificering: Urin-/njurfunktionstest Tillämpligt kön: Gäller både män och kvinnor Fasta: Fasta Inklusioner: En timmes urinsedimenträkning, urinsedimentepitelceller, urinsedimentkristaller, urinsediment röda blodkroppar, och urinsedimentrör Typ, urinsediment leukocyter (WBC, LEU) Tips: Använd det första urinprovet när du går upp på morgonen. Midströmsurinen samlades upp och skickades för undersökning. Till exempel ska kvinnliga patienter inte blandas med leukorré och menstruationsblod, och manliga patienter ska inte blandas med prostatavätska. Normalvärdet är mindre än 3 röda blodkroppar/högeffektfält. Mindre än 5 vita blodkroppar/högeffektfält. Enstaka njurrörformiga epitelceller/hög förstoringsvy. Skivepitelceller eller övergångsepitelceller ses ibland/högeffektvy. Den transparenta tubtypen är mindre än eller lika med 1/synfält med låg effekt. Klinisk betydelse 1. Mer än 3 röda blodkroppar/högeffektsynfält är mikroskopisk hematuri. Ökad inflammation i urinvägarna, tumörer, tandsten och andra sjukdomar. Såsom röda blodkroppar med onormal morfologi, vilket tyder på njursjukdom, men även ses vid systemiska sjukdomar, såsom idiopatisk trombocytopen purpura, hemofili, aplastisk anemi, systemisk lupus erythematosus, etc., såväl som närliggande organ i urinvägarna sjukdomar som t.ex. prostatit, bäckeninflammation osv. Förtäring av allofanol, antikoagulantia, cyklofosfamid, penicillin, sulfonamider och andra läkemedel kan också orsaka erytrocytos. 2. Antalet leukocyter är mer än 5/high-power synfält är mikroskopisk pyuri. Ökningen ses främst vid urinvägsinfektioner, särskilt akut pyelonefrit, urinvägsstenar, cystit etc., den kan också ses vid sjukdomar i angränsande organ i urinvägarna, såsom prostatit, vaginit, bäckeninflammation, etc. 3. När epitelceller är skadade i njurparenkym, såsom glomerulonefrit, kan fler tubulära epitelceller ses, vid urininflammation kan fler skivepitelceller och övergångsepitelceller ses. 4. Gips Utseendet av gips indikerar njurparenkymskada, som ses vid akut eller kronisk glomerulonefrit, njursvikt m.m. Förekomsten av erytrocytavgjutningar är särskilt användbar för att påvisa njurblödning. Närvaron av leukocytavgjutningar är särskilt användbart för att skilja pyelonefrit från cystit, vilket är negativt. Uppkomsten av granulära avgjutningar och vaxliknande avgjutningar indikerar ytterligare det försämrade eller avancerade stadiet av njursjukdom. Fettgips är vanligare vid nefrotiskt syndrom och kronisk nefrit. Såsom intag av kanamycin, amfotericin B, cefalosporin och andra läkemedel, kan gipsar uppstå i urinen. 5. Kristallfysiologiska kristaller inkluderar vanligen kalciumoxalat, urinsyra och magnesiumammoniumfosfatkristaller. Patologiska kristaller inkluderar huvudsakligen cystinkristaller, leucinkristaller, tyrosinkristaller, kolesterolkristaller, strålningskontrastmedelkristaller, sulfonamidkristaller, aspirinkristaller och sulfosalicylsyrakristaller. Försiktighetsåtgärder Rutinmässiga laboratorietester kan göras när som helst vid urinering. I allmänhet måste patienter med njursjukdom använda det första urinprovet efter att ha gått upp på morgonen för att få resultat före och efter observationen. Mängden urin som ska testas: vanligtvis 5-10 ml, om den specifika vikten av urin ska mätas bör den inte vara mindre än 50 ml. Urinprovet ska tas från den mellersta delen av urinen: det vill säga en del av urinen ska utsöndras och kasseras för att spola ut de bakterier som finns kvar i urinrörsöppningen och det främre urinröret, och sedan den mellersta delen av urinen. ska hämtas och skickas för undersökning. Försiktighet bör iakttas för att inte föra in icke-urinära komponenter i urinen: till exempel ska kvinnliga patienter inte blandas med leukorré och menstruationsblod, och manliga patienter ska inte blandas med prostatavätska. Inspektionsprocess En droppe färglösning sattes till 0,2 ml urinsediment för att blanda och färga. Efter 3 minuter togs sedimentet och täcktes med ett objektglas för mikroskopisk undersökning. Olämpliga personer I allmänhet finns det inga kontraindikationer. Biverkningar och risker Inga.