Jodbristsjukdom

Jodbristsjukdom är en allmän term för en grupp relaterade sjukdomar orsakade av otillräckligt intag av jod från embryoutveckling till vuxen ålder på grund av jodbrist i den naturliga miljön. Det inkluderar endemisk struma, kretinism, endemisk subklinisk kretinism, enkel dövhet, missfall, för tidig födsel, dödfödelse och medfödda missbildningar. Sjukdomen är utbredd och sjukdomen är endemisk i cirka 110 länder runt om i världen. Uppskattningsvis 1,6 miljarder människor är utsatta för jodbrist globalt. Förutom Kinas utomeuropeiska provinser, städer och autonoma regioner finns det endemiska områden i varierande grad. Det uppskattas att mer än 700 miljoner människor bor i områden med jodbrist. Jod är ett viktigt spårelement för människokroppen och ett viktigt element för syntes av tyroxin. Det dagliga jodkravet för vuxna är 100-150 ug, och WHO rekommenderar 140 ug. Den mänskliga kroppens jod kommer huvudsakligen från mat och en liten mängd kommer från vatten och luft. Även om människokroppen endast konsumerar 10% till 20% av det totala intaget av jod från dietvatten, kan jod i vatten återspegla miljöns jodinnehåll. Under matförhållanden används vattenjodinnehållet ofta för att mäta lokalbefolkningens intag. Sjukdomen uppstår vanligtvis när jodinnehållet i dricksvatten är mindre än 5-10ug / L eller det dagliga intaget är mindre än 40ug. Sjukdomens omfattning är relaterad till människokroppens utvecklingsperiod och jodbristens grad och varaktighet. Det antas allmänt att jodbrist under embryonperioden och tidig postnatal period kan orsaka kretinism och enkel dövhet, medan jodbrist under tillväxtperioden orsakar struma, hypotyreos, reproduktiv nedgång och sexuell retardering. Den 15 maj varje år är den nationella dagen för förebyggande av jodbristsjukdomar.