Supraklavikulär och främre skalenlymfadenopati
Introduktion
Inledning Ett av tecknen på lungcancer, supraklavikulära och främre skala lymfkörtlarna är förstorade och härdade och kan beröras tydligt.
patogen
Orsak till sjukdom
(1) Rökning
Långvarig rökning kan orsaka spridning av bronkiala epitelceller och inducera skivepitelcancer eller odifferentierat småcelligt karcinom. De som inte har några rökvanor kan också ha lungcancer men adenokarcinom är vanligare.
(2) Luftföroreningar
(3) Arbetsfaktorer
Långvarig exponering för radioaktiva ämnen som uran och radium och deras derivat kan inducera lungcancer, främst skivepitelcancer och odifferentierat småcelligt karcinom.
(4) Kroniska sjukdomar i lungorna, såsom tuberkulos, silikos, pneumokonios, etc., kan samexistera med lungcancer. Förekomsten av cancer i dessa fall är högre än för vanliga människor. Dessutom kan kronisk inflammation i lungorna och bronkorna, såväl som lungfibersårskador orsaka skiveformig metaplasi eller hyperplasi under läkningsprocessen, på grundval av vilken vissa fall kan utvecklas till cancer.
(5) Faktorer i människokroppen, såsom familjearv, samt nedsatt immunfunktion, metabolisk aktivitet och endokrin dysfunktion.
Undersöka
Kontroll
Relaterad inspektion
Sputummikroskopi Röntgenlipiodolangiografi
Avbildning och fysisk undersökning kan diagnostiseras.
Diagnos
Differensdiagnos
1. Skivepitelcarcinom (även känd som skivepitelcancer): den vanligaste typen av lungcancer och står för cirka 50%. Majoriteten av den sjuka åldern är över 50 år gammal, med män som står för majoriteten. De flesta härrör från större bronkialrör, ofta lungcancer av central typ. Även om graden av differentiering av skivepitelcancer är annorlunda, växer den i allmänhet långsamt, har en lång sjukdomsförlopp och är känslig för strålning och kemoterapi. Först inträffade lymfatisk metastas och blodöverföring inträffade senare.
2. Udifferentierad cancer: Incidensen är bara näst efter skivepitelcancer, vanligare hos män och början är lättare. Generellt härrörde från större bronchier. Central lungcancer kan delas upp i havreceller, små runda celler och stora celler enligt vävnadscells morfologi. Bland dem är havreceller de vanligaste. Udifferentierade karcinom har hög malignitet, snabb tillväxt och tidig lymfatisk och hematogen omfattande metastas, de är känsliga för strålning och kemoterapi och har den sämsta prognosen i alla typer av lungcancer.
3. Adenokarcinom: härstammar från bronkialslemhinnepitel, ett litet antal slemkörtlar som härstammar från bronkos är lägre än skivepitelcancer och odifferentierat karcinom, och åldern på början är relativt liten, och kvinnor är relativt vanliga. De flesta adenokarcinom har sitt ursprung i mindre bronkier och är perifer lungcancer. I det tidiga stadiet finns det vanligtvis inga uppenbara kliniska symtom, som ofta förekommer vid röntgenundersökningar i bröstet. De förekommer som runda eller elliptiska massor. Generellt växer de långsamt men ibland förekommer blodiga metastaser tidigt, och lymfatisk metastas inträffar senare.
4. Alveolärt cellkarcinom: härstammar från bronchialslemhinnepitel, även känt som bronkioloalveolärt cellkarcinom eller bronkioler, och platsen ligger runt lungfältet. Incidensen är den lägsta bland alla typer av lungcancer, och kvinnor är vanligare. Generellt sett är graden av differentiering relativt hög och tillväxten är långsam. Cancercellerna växer längs bronkiolerna, alveolära kanalerna och alveolära väggarna utan att invadera det alveolära septumet. Lymfatiska och hematogena metastaser inträffar senare, men kan spridas till andra lungor via bronchus eller invadera pleura. Det finns två typer av alveolärt cellkarcinom i form av nodulärt och diffust.Den förstnämnda kan vara en enda nodul eller flera noduler, den senare liknar lunginflammation. Nodulär kirurgisk resektion med begränsade skador är effektiv.
